Klemens’ brev till Theodoros

i översättning till svenska

av Roger Viklund  

 

 

Klemens’ brev till Theodoros, även benämnt Mar Saba-brevet, är ett omstritt brev, eftersom det innehåller citat ur en i övrigt okänd längre och hemlig (eller mystisk) utgåva av Markusevangeliet, oftast benämnd Hemliga Markusevangeliet. Brevet utges vara skrivet av den alexandrinske kyrkofadern Klemens (ca 150–215 vt) och är, om så är fallet, det enda brev av honom som har bevarats åt eftervärlden. Det är ställt till en i övrigt okänd Theodoros. Brevet finns bevarat endast genom fotografier av en numera försvunnen grekisk avskrift som är gjord för hand på tre tidigare tomma sidor i en bok från år 1646. Handstilen förefaller vara från mitten av 1700-talet, då avskriften därför kan tänkas ha gjorts – såvida brevet nu inte är en senare förfalskning. Många forskare anser att Morton Smith, som var den som fann brevet i munkklostret Mar Saba utanför Jerusalem, också förfalskade det. Personligen anser jag det vara osannolikt. Den översättning som jag här framlägger är, så vitt jag vet, den första fullständiga svenska översättning som har gjorts av Klemens’ brev till Theodoros.

 

I min strävan efter att åstadkomma en så exakt översättning som det bara är möjligt, har jag använt alla mig till buds stående medel. Fokus har legat på att vara grundtexten trogen, och endast undantagsvis har jag infogat förklarande ord som ej förekommer i denna. Dessa ord är då satta inom [hakparenteser]. I valet mellan att översätta till en lättfattlig prosa och att försöka återge grekiskans exakta innebörd, har jag alltid valt det sistnämnda. Det har emellanåt inneburit komplicerad meningsbyggnad, och dunkel framställan. I dessa fall beror det på att originalet uppvisar detsamma. Då Klemens’ språk är mer formellt och hans grekiska mer driven än den som förekommer i de partier han säger sig citera ur det mystiska evangeliet, har jag låtit dessa stilskillnader avspegla sig också i den svenska översättningen.

 

Till mitt förfogande har jag haft den grekiska transkriptionen (skriftliga överföringen) av den handskrivna texten. Den är ytterst gjord av Morton Smith, förekommer på ett antal webbsidor på Internet, och finns bifogad även längst ned på denna sida. Denna text är korrigerad mars 2012. Alla de avvikelser som förekom i förhållande till den text som återfinns i Morton Smiths Clement of Alexandria and a Secret Gospel of Mark, är rättade. Dessutom har jag rättat också några smärre fel som förekommer i Smiths text och som Agamemnon Tselikas har rätt återgivit (trots att han har ett dussintal andra fel i sin transkription). Texten är transkriberad från fotografierna av den handskrivna förlagan, så att varje handskriven rad på de tre sidorna har överförts till motsvarande rad i det digitala dokumentet. Sidan 1, som är på ett högeruppslag, finns till beskådande här och sidorna 2 och 3 här. Min översättning försöker följa den grekiska texten, så att varje rad på svenska så långt det är språkligt försvarbart ska motsvaras av samma rad på grekiska. Då grekisk och svensk syntax skiljer sig åt högst väsentligt, har detta inte alltid varit möjligt, och därför kan vissa ord, som förekommer på en rad i denna svenska översättning, finnas på antingen den föregående eller efterföljande raden i den grekiska förlagan.

 

I mitt arbete har jag använt mig av en mängd hjälpmedel; då som påpekats den grekiska text som finns återgiven här inunder. Vidare ordböcker, grammatikverk och andra tekniska hjälpmedel, inte minst från Internet. Jag har nyttjat två engelska översättningar, de av Morton Smith och Andrew Bernhard. Dessa har jag konsulterat i stor utsträckning och det för att förvissa mig om att min tolkning är i överensstämmelse med den som kunniga lingvister har kommit fram till. Jag har haft stor nytta av Morton Smiths grundliga analys av texten i Clement of Alexandria and a Secret Gospel of Mark (1973). Därtill har jag tagit del av diskussioner och uttolkningar gjorda av flera forskare. Jag har också haft mycket god hjälp av att ha rådfrågat några personer om olika problem och uttydningar och fått deras värdefulla synpunkter. I många fall har jag redovisat grunden för mina överväganden i fotnoterna.

 

Den del av brevet som innefattar citaten ur Hemliga Markusevangeliet finns sedan tidigare översatt till svenska. Per Beskow har gjort en översättning i Fynd och fusk i bibelns värld (1979, s. 137) och denna repeteras i den nya utgåvan Fynd och fusk (2005, s. 140-1) med ett avskriftsfel (hennes lärjungar i stället för hans lärjungar). Men i ett e-brev till mig angående min översättning skriver han: ”Någon lika fullständig översättning har jag inte gjort”. Vidare finns en översättning också i Lena Einhorns bok Vad hände på vägen till Damaskus? (s. 105). Hon skriver till mig i ett e-brev att hon själv översatt passagen från engelska. Jag har dock inte använt dessa översättningar utan först i efterhand konsulterat dem.

 

De tidigare översättningar jag gjort av delar av brevet var huvudsakligen gjorda från de engelska översättningarna. Skillnaderna mellan dessa översättningar och denna är innehållsmässigt små, men de olika versionerna avviker ändå från varandra på otaliga punkter vad gäller ordval. Då denna översättning baserar sig på det grekiska originalet och är mycket trognare detta original, är det givetvis denna som numera gäller som min officiella. Eventuella brister i översättningen är dock helt och hållet mitt ansvar.

 

Den som är intresserad av historien kring brevet, det Hemliga Markusevangeliet och uttolkningen av detta evangelium, hänvisar jag till min artikel Den symboliskt utformade förlagan till Markusevangeliet – populärt benämnd Hemliga Markusevangeliet.

 

Röbäck, 2009-12-27,

Roger Viklund

 

Uppdatering:

Den 6/6 2015 ändrade jag i översättningen och ersatte ”påhitt” på rad II.11 med ”lögnaktiga påståenden”, som bättre svarar mot grekiskans κατεψευσμένα.

 

 

 

Klemens’ brev till Theodoros

 

I

1.  Ur breven[1] från den höghelige[2] Klemens, författaren av Stromata;[3] till Theodoros.[4]

2.          Det var bra gjort av dig att tysta karpokratianernas skändliga läror.[5]

3.          Ty de [karpokratianerna] är de omprofeterade[6] ”irrande stjärnorna”,[7] som irrar från budens smala

4.          väg in i de köttsliga och kroppsliga[8] syndernas gränslösa avgrund.

5.          Ty medan de skryter med en kunskap om, som de säger, ”Satans djupa ting”,[9] märker de inte

6.          att de kastar sig ned i lögnens, ”mörkrets underjord”;[10] och de skrävlar om att

7.          vara fria, när de blivit slavar under sina trälabegär.[11] Dessa människor skall man alltså

8.          bjuda motstånd på allt sätt och fullständigt, ty även om de sade något sant,

9.          borde den, som håller sanningen kär, inte hålla med dem ens då. Ty inte allt som är sant är sanning. Inte

10.        heller är det, som enligt mänskliga åsikter synes vara sanning, att föredra framför den

11.        sanna sanningen enligt tron.[12] Vad nu beträffar det som de utbasunerar om det gudomligt ingivna evangeliet

12.        enligt Markus, så är somligt helt och hållet lögn, medan annat, även om det innehåller någon sanning,

13.        likväl inte återger det på ett sant sätt. Ty sanna ting har blandats

14.        med diktade och förfalskats så att – som ju talesättet lyder – ”även

15.        saltet har mistat sin sälta.”[13] Vad nu gäller Markus, skrev han under Petrus’ vistelse i Rom

16.        om Herrens gärningar,[14] berättade dock inte om alla och antydde inte heller något om de

17.        mystiska, utan valde ut dem som han ansåg nyttigast till

18.        att öka katekumenernas[15] tro. Men sedan Petrus lidit martyrdöden, kom Markus

19.        till Alexandria och medförde både sina egna och Petrus’

20.        minnesanteckningar,[16] varav han till sin första bok överflyttade det som passar med sådant som främjar

21.        kunskapen[17] och sammanställde ett andligare

22.        evangelium till bruk för dem som var i färd med att fullkomnas. Likväl

23.        avslöjade han inte det förbjudna,[18] inte heller skrev han ned Herrens hierofantiska[19] undervisning

24.        men lade till de förut nedskrivna gärningarna även andra. Dessutom

25.        tillfogade han några yttranden,[20] vilkas utläggning han visste, ledde liksom en mystagog[21] åhörarna

26.        in i den sjufaldigt beslöjade sanningens innersta helgedom.[22] Sålunda

27.        gjorde han alltså[23] förberedelser, som jag tycker, varken missunnsamt eller oförsiktigt,[24] och

28.        när han dog, efterlämnade han sin skrift till kyrkan

II

1.          i Alexandria, där den alltjämt finns i mycket säkert förvar, läses

2.          endast för dem som är i färd med att invigas i de stora mysterierna.[25] Men då de

3.          orena demonerna ständigt uttänker fördärv för människosläktet,

4.          förslavade Karpokrates,[26] som undervisats av dem och använde bedrägliga knep,

5.          en viss presbyter[27] vid kyrkan i Alexandria,

6.          så att han av honom fick en avskrift av det mystiska evangeliet,[28] vilket han både

7.          utlade enligt sin hädiska och köttsliga lära och även

8.          fördärvade, när han i de obefläckade och heliga orden blandade in de skamligaste

9.          lögner. Och från denna blandning har karpokratianernas lära

10.        hämtats. För dessa skall man alltså, som jag förut sade, aldrig ge efter.

11.        Inte heller skall man, när de framlägger sina lögnaktiga påståenden, medge att det är Markus’

12.        mystiska evangelium,[29] utan man skall förneka det rent av under ed.[30] Ty ”inte till alla skall man säga

13.        all sanning”.[31] Därför ger Guds Vishet genom Salomo rådet:

14.        ”Svara dåren efter hans dårskap”,[32] och hon[33] lär att för dem vilkas förnuft är blint

15.        bör man dölja sanningens ljus. Återigen

16.        säger hon: ”Från den som inte har skall tagas”[34] och ”dåren vandrar i mörkret”.[35] Men vi

17.        är ”ljusets söner”,[36] belysta av Herrens andes uppgång i höjden.

18.        Och ”där Herrens ande är”, säger hon, ”där är frihet”,[37] ty ”allt

19.        är rent för de rena.”[38] För dig skall jag alltså inte tveka att besvara de ställda frågorna

20.        och genom evangeliets egna ord vederlägga lögnerna.

21.        Efter ”Och de var på väg upp mot Jerusalem” och

22.        det följande fram till ”efter tre dagar skall han uppstå” står det ordagrant så här:[39]

23.        ”Och de kommer till Bethania.[40] Och där fanns en kvinna, vilkens broder

24.        hade dött.[41] Och hon kom och föll på knä[42] för Jesus och säger till honom, ’Davids

25.        son, ha förbarmande över mig.’ Men lärjungarna klandrade[43] henne. Och Jesus blev vred

26.        och gick iväg med henne till trädgården, där graven var. Och

III

1.          genast hördes från graven ett stort rop.[44] Och Jesus gick fram och

2.          rullade undan stenen från dörren[45] till graven och gick genast in där

3.          ynglingen var, han sträckte ut handen och reste honom, sedan han fattat

4.          handen. Men ynglingen såg på honom och fattade kärlek till[46] honom och

5.          började bönfalla honom att han skulle vara med honom. Och de gick ut ur

6.          graven och gick in i ynglingens hus. Ty han var rik.[47] Och efter

7.          sex dagar befallde Jesus honom.[48] Och när det blivit afton kommer

8.          ynglingen till honom klädd i ett linnetyg[49] på bara kroppen[50] och

9.          stannade hos honom denna natt. Ty Jesus undervisade honom

10.        om Guds rikes mysterium.[51] Men därefter steg han upp

11.        och återvände till andra sidan Jordan.” Efter dessa ord följer ”och

12.        Jakob och Johannes går fram till honom” och hela [det]

13.        stycket.[52] Men ”naken med naken”[53] och det andra som du skrivit om finns

14.        inte. Och efter ”Och han kommer till Jeriko”[54] följer bara ”och

15.        där var systern till den yngling som Jesus älskade[55] och

16.        hans moder[56] och Salome, och Jesus tog inte emot dem.”

17.        Men de många andra sakerna du skrivit både verkar vara och är lögner.

18.        Den sanna förklaringen och den förklaring som är enligt den sanna filosofin är alltså …[57]


 

[1] Denna inledande mening är en rubrik som talar om vilket brev det rör sig om. Det är alltså ett senare tillägg och inget som ursprungligen ingick i brevet. Det egentliga brevet börjar först på rad två. Den första raden kan tänkas ha tjänat som överskrift för en större samling av Klemensbrev: Ur breven .... Vi tror oss veta att Johannes från Damaskus, som på 700-talet bodde just på Mar Saba, då hade tillgång till en sådan samling bestående av minst 21 Klemensbrev. From letter 21 of Clement the Stromatist” (On the Servants of God, Codex Rupef).

[2] Det grekiska adjektivet hagios (ἅγιος) betyder helig, helgad. I brevet står hagios i superlativformen ἁγιωτάτου (mask., sing., gen.), då den heligaste. Morton Smith översätter till ”most holy” vilket svarar mot svenskans ”högheliga”. Detta ord är vanligt i kristna och kyrkliga sammanhang och när det används som epitet på en kyrkofader avses någon som är i högsta grad helig. Det talas om ”kyrkans höghelige fäder”. En parafras av ”höghelige Klemens” skulle kunna vara ”den allra heligaste Klemens”.

[3] Klemens (grekiska: Κλήμης) av Alexandria föddes ca 150 vt och dog före år 216. Han var en av de främsta kristna filosoferna och lärare åt den mer kände Origenes (grekiska: Ὠριγένης). Klemens var ledare för kateketskolan i Alexandria och vi har ett antal av hans verk bevarade. Bland dessa också Stromata, som är det tredje verket i Klemens’ trilogi om det kristna livet. Namnet (Stromateis, Στρωματεἱς; pluralis – lappverk, brokig sammansättning) kommer av att verket behandlar så många skilda områden och det benämns på svenska ibland också Vävnader. Av Klemens många brev finns dock inget enda bevarat, frånsett då detta brev. Klemens var, liksom sin lärjunge Origenes, fokuserad på den inre kunskapsvägen och han har genom sitt fokuserande på gnosis (kunskap) av många kommit att betraktas som gnostiker, om än inte en gnostiker av det vanliga slaget. Om detta brev är äkta, synes den uppfattningen styrkas än mer.

[4] Namnet på den i övrigt okände person till vilken brevet är ställt är Theodoros (grekiska: Θεόδωρος). Ofta ser man att namnet Theodore används också på svenska, men det är då ett övertagande av den engelska förvanskningen av det grekiska namnet. De engelsktalande förvanskar och anpassar ofta de grekiska namnen till former som för dem är mer lättuttalade. Så blir Theodoros till Theodore, som i Theodore Roosevelt.

[5] Karpokratianer = Karpokrates’ anhängare. Se fotnot 26 nedan om Karpokrates.

”Skändliga”: Det grekiska adjektivet arrêtos (ἄῤῥητος) betyder 1) ej bekantgjord, obekant, 2) som ej kan sägas, outsäglig, förbjuden, otillåtlig, vad man skyr att uttala, skändlig, ohygglig, gräslig, förskräcklig, hemlighetsfull, helig, hemlig. Både Morton Smith och Andrew Bernhard översätter till ”unspeakable”, som kan betyda både outsäglig, usel och avskyvärd. Jag väljer skändlig, som har betydelsen upprörande, gemen och skamlig, och dessutom vanärande, då alla dessa beteckningar stämmer väl in på Klemens syn på karpokratianerna och deras lära som avskyvärd och vanärande.

[6] ”Omprofeterade”; de ”som det profeteras om”. I den grekiska texten används endast ett ord, profêteuthentes (προφητευθέντες). Det grekiska verbet profêteuô, ”jag profeterar”, är både intransitivt och transitivt. Det svenska ”profetera” är normalt endast intransitivt. Men då vi i andra fall har ”omskruten”, ”omdiskuterad”, ”omskriven”, ”omtalad”, etc. synes det rimligt också med neologismen (även om ordet inte är helt nytt) ”omprofeterade”, som därmed kan svara mot det enda ordet på grekiska.

[7] ”ἀστέρες πλανῆται, οἷς ὁ ζόφος τοῦ σκότους εἰς τὸν αἰῶνα τετήρηται” – ”… de är irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret är förvarat för evigt.” (Judasbrevet 1:13, Folkbibeln) Se också fotnot 10.

[8] Adjektivet sarkikos (σαρκικός) är avlett av substantivet sarx (σάρξ), som betyder ”kött”. Grekiskans ensômatos är en sammansättning av prepositionen en, som betyder ”i”, och sôma, som betyder ”kropp”, alltså ”ikroppig”, sådant som förekommer eller visar sig (endast) i en kropp.

[9] Citatet är från Uppenbarelseboken 2:24: ”τὰ βάθη τοῦ Σατανᾶ”. Detta översätter Bibel 2000 till ”Satans djup” och Folkbibeln till ”Satans djupheter”. Klemensbrevet har ”τῶν βαθέων τοῦ Σατανᾶ”. Adjektivet bathus (djup) står här i genitiv plural: batheôn (βαθέων). Adjektivet bathus (βαθύς; mask. och fem. heter batheia, neutr. bathu) följer den allmänna regel som säger att singular neutr. betecknar det abstrakta (alltså ”djuphet”) medan pluralis neutr. tvärtom konkreta ting (alltså ”djupa ting). Därav min översättning till ”Satans djupa ting”.

[10] Uttrycket ”mörkrets underjord” (τὸν ζόφον τοῦ σκότους) är en fortsättning av citatet i fotnot 7 från Judasbrevet 13 (ὁ ζόφος τοῦ σκότους).

[11] Substantivet doulos (δούλος) betyder slav, träl, livegen. Texten har pluralformen δοῦλοι, alltså slavar. Adjektivet ἀνδραποδώδης (ἀνδραποδώδων, gen. plur.) betyder slavisk, trälaktig, servil, devot, krypande, usel, eländig, förfallen, ynklig. Det är begären (ἐπιθυμιῶν, gen. plur.) som är slaviska, trälaktiga; alltså ”trälabegär” eller ”slaviska begär”.

[12] Det grekiska ordet pistis (πίστις) betyder ”tro” liksom på svenska, tro på en lära, en religion, en gud; tro (tillit) på någon människa.

[13] Verbet môrainô är härlett av môros, som betyder dels ”dåraktig, dum, slö”, dels ”smaklös, fadd”. Verbet är både intransitivt och transitivt: bete sig dumt, fördumma, göra till dåre, och göra smaklös. I denna text, liksom i Matteus 5:13 (parallell i Lukas 14:34), varifrån det är citerat, är det passivum av det transitiva verbet (môranthê, μωρανθῇ) – alltså ”gjorts osmakligt”.

Stephen C. Carlson har argumenterat för att detta är något som Klemens rimligen aldrig skulle ha kunnat skriva. Carlson bygger på Morton Smiths översättning och tolkar texten sålunda: “For the true things, being mixed with inventions, are falsified, just as salt loses its savor (if it’s being mixed with adulterants)”. Alltså, ty de sanna ting som blandas med uppdiktade, förfalskas, på samma sätt som salt mister sin sälta (om det blandas med tillsatser). Han hävdar att eftersom salt i antiken inte var rinnande, kunde det inte gärna blandas och Klemens därför inte gärna skriva på detta sätt. “For salt to be mixed with such an adulterant, it would have to be loose and free-flowing, but free-flowing salt is a modern invention.” (Stephen C. Carlson, The Gospel Hoax, s. 60) Men den tolkning Carlson väljer att göra av översättningen är inte i överensstämmelse med vad texten faktiskt säger: ”ty sanna ting har blandats med diktade och förfalskats så att – som ju talesättet lyder – ’även saltet har mistat sin sälta’.” Varken språkligt eller underförstått sägs att salt ska blandas med något. Klemens säger att om man blandar sanning med dikt urlakas innehållet på samma sätt som sker med salt som förlorar sin sälta (utan att det därför behöver spädas ut eller blandas).

[14] Grekiskans praxis (πρᾶξις) betyder handling, förrättning, förehavande, företag, gärning, handel, handelsärenden, handlingssätt, förfarande, vad man uträttar, följden eller frukten av en handling, utgång, fullbordan. Därtill finns några specialbetydelser i samband med andra ord, vilka inte förekommer i detta sammanhang. Den självklara betydelsen av praxis torde här vara handling, gärning, liksom i Praxeis apostolôn (Πράξεις ἀποστόλων) – Apostlars gärningar, eller Apostlagärningarna. Ordet rymmer ingen betydelse av lära, undervisning.

[15] Den grekiska texten har κατηχουμένων. En katekumen är en person som får undervisning; kan delvis likställas med en novis, en nybörjare. Katekumen är dessutom ett i kyrkohistoriska framställningar vedertaget ord, som betecknar dem som antagit den kristna tron men ännu inte genom dopet upptagits i kyrkan utan förbereder sig för detta dop genom att mottaga undervisning.

[16] ”Minnesanteckningar”. Frågan är om Markus sägs ha medfört skrivna anteckningar? Morton Smith översätter till att han medförde sina egna och Petrus' anteckningar (”bringing both his own notes and those of Peter”) medan Andrew Bernhard översätter till att han medförde sin kunskap och det han mindes av det Petrus berättat (”bringing both his knowledge and the things he remembered hearing from Peter”). Substantivet ifråga är hupomnêma (i formen ὑπομνήματα), som är nära förbundet med verbet hupomimnêskô (ὑπομιμνῄσκω) som (aktivt) betyder ”påminna” och (passivt – upomimnêskomai) påminna sig, minnas. Det i texten förekommande hupomnêma betyder erinring, påminnelse, åtanke, minnesmärke, i synnerhet minnesskrift, biografi, redogörelse, anteckning; vidare, anmärkning, kopia, avskrift av ett brev, kommentar. Det finns även ett verb till hupomnêma, hupomnêmatizô, alltså ”jag gör en hupomnêma”, och det betyder 1) uppteckna till minnes, införa i minnesboken, 2) förklara eller uttyda en skriftställare.

[17] Den grekiska texten är här, såvitt jag kan förstå, oklar, och översättningen måste därför också bli oklar. Textens ”ta tois prokoptousi peri tên gnôsin katallêla” (τὰ τοῖς προκόπτουσι περὶ τὴν γνῶσιν κατάλληλα) – betyder ordagrant ”det [de ting] med det främjande ifråga om kunskapen passande”, och på litet mera begriplig svenska: ”det [de ting] som passar med det [de ting] som främjar ifråga om kunskapen.” Och ”främjar ifråga om kunskapen” betyder rimligen detsamma som ”främjar kunskapen”. Att ordet ”det” i stället kan återges som ”de ting” kommer sig av att både prokoptousi (προκόπτουσι) och katallêla (κατάλληλα) är adjektiv (eg. particip och adjektiv) i neutrum pluralis, och som påpekats i fotnot 9 betecknar neutrum pluralis konkreta ting. Det grekiska ordet för kunskap är gnôsis (γνῶσις).

[18] Det grekiska verbet exorcheomai (ἐξορχέομαι) som jag översatt med ”avslöjade”, betyder i första hand att ”dansa bort”, "skutta runt" eller ”hoppa iväg” och i överförd betydelse att förråda, avslöja, skvallra, röja, svika, förleda och bedra. ”Likväl skvallrade han inte om …” vore kanske den mest ordagranna återgivningen, men ”likväl avslöjade han inte” har en stilnivå som ligger mer i linje med det övriga i brevet.

”Det förbjudna” eller ”det som ej fick yppas”. Grekiskans aporrêtos betyder allmänt ”förbjuden”, to aporrêton (neutr. sing.) abstrakt betydelse – det förbjudna, förbjudenheten, ta aporrêta (neutr. plur.) – förbjudna ting, saker, också i en alldeles konkret bemärkelse, till exempel varor som det är förbjudet att utföra ur landet. Aporrêtos betyder även ”outsäglig, som ej kan eller får yppas, ryslig, som måste hemlighållas” osv. Det icke brukliga verb, som ligger till grund för ordet, verkar ha grundbetydelsen ”frånsäga”, alltså både ”inte säga” och ”säga (till någon) att inte (få göra)”, därav den dubbla betydelsen av förbjuden och något som inte får yppas.

[19] Hierofantikos (ἱεροφαντικος); hierofantisk. Hierofant är namnet på kultledaren som i samband med invigningsceremonierna tolkade de heliga symbolerna och ledde och övervakade adepten under själva ceremonin. ”Herrens hierofantiska undervisning” skulle fritt kunna översättas med ”Herrens mysterieundervisning”.

[20] Det grekiska ord som jag översatt till yttranden är logia (λόγια). Det är pluralis av logion (λόγιον) som betyder yttrande, utsaga, i synnerhet av en särskild betydelse, såsom orakelspråk. Det har inte betydelsen berättelse, avsnitt eller dylikt, och givetvis inte handling, gärning (praxis).

[21] Mystagog (μυσταγωγέω), person som undervisar och förbereder sina adepter inför invigning i en mysteriekult.

[22] Morton Smith översätter till: ”the innermost sanctuary of that truth hidden by seven veils”. Det skulle ungefär motsvara: “den innersta helgedomen av den sanning som döljs av sju slöjor”. I min översättning: ”den sjufaldigt beslöjade sanningens innersta helgedom”. Grekiskans akroatês (ἀκροατής) betyder ”åhörare”; adutos (ἄδυτος) ”som inte får beträdas” och ”innersta helgedom”; heptakis (ἑπτάκις) ”sju gånger”; alêtheia (ἀλήθεια) i första hand ”sanning”; kaluptô (καλύπτω) ”dold, täckt, beslöjad”.

[23] Grekiskans οὕτως betyder ”på detta sätt” eller ”sålunda”. Jag valde ”sålunda” då det svarar mot det enda grekiska ordet. Adverbet οὖν har många olika betydelser beroende på sammanhanget, men används i första hand som bekräftelseord; säkert, visst, i själva verket, faktiskt, egentligen, följaktligen, alltså, etc. Morton Smith väljer att översätta οὖν till ”in sum”, alltså då ”Thus, in sum”, vilket väl ungefär betyder ”sålunda, kort sagt”, medan Andrew Bernhard utelämnar οὖν och översätter endast οὕτως och då till ”This is the way”, ”på detta sätt”. I det här sammanhanget synes betydelsen dock helst vara ”alltså” eller ”följaktligen”. Då den inledande satsen ”Sålunda alltså” låter märklig på svenska har jag ändrat ordföljden och flyttat ”alltså” framåt i meningen: ”Sålunda gjorde han alltså”.

[24] Fthonerôs (φθονερῶς) betyder avundsjuk, missunnsam, ibland klandrande; aprofulaktôs (ἀπροφυλάκτως) betyder oförsiktig, ovarsam, att inte vara på sin vakt.

[25] Texten säger ”de stora mysterierna”; grekiska: ”ta megala mystêria” (τὰ μεγάλα μυστήρια). ”De större mysterierna” hade hetat ”ta meizonta mystêria”.

[26] Karpokrates (grekiska: Καρποκράτης), en tidig gnostisk lärare från Alexandria som grundade en sekt vars medlemmar kallades karpokratianer. De är kända främst genom Irenaeus (grekiska: Εἰρηναῖος) från Lyon (Mot heresierna eller Vederläggning av gnostikerna 1:25) och just Klemens från Alexandria (Stromata 3:2, 10:1), och de fördöms för att de lever ett utsvävande liv med framförallt sexuell frigjordhet.

[27] Presbyter, församlingsäldste i den tidiga kyrkan.

[28] Tοῦ μυστικοῦ εὐαγγελίου, ”av det mystiska evangeliet”: se nästa fotnot.

[29] To mystikon euangelion (τὸ μυστικὸν εὐαγγέλιον), det mystiska evangeliet. Morton Smith valde att översätta adjektivet mystikon till ”hemliga” (secret), och med den därmed följande uppfattningen att själva evangeliet skulle ha varit hemligt. Men en sådan tolkning finner jag inget större stöd för. Till och med karpokratianerna synes ha haft en omstuvad utgåva av evangeliet, så speciellt hemligt kan evangeliet inte ha varit. Det var knappast evangeliet i sig, utan sannolikt uttolkningen av evangeliet som var hemlig. Jag har därför, i likhet med Scott G. Brown, valt att översätta mystikon till ordets andra grundbetydelse ”mystisk” i betydelsen ”med mysterier eller invigningar sammanhängande”. Grundverbet är muô – jag stänger, sluter, företrädesvis ögonen, munnen. Bokstaven mu eller my (Μ, μ), har fått sitt namn av att dess ljud frambringas genom att munnen sluts. Alltså i mysterierna gällde det att sluta munnen, tiga. Andra avledningar är muêsis – invigning och mustês – invigd. Att ordet mystisk i senare tid fått andra bibetydelser, närmast betydelsen av ”hokus pokus”, är något som inte påverkar analysen av detta brev som antas vara skrivet ca år 200 och därför måste spegla dåtidens föreställningar. Därför framstår ”mystisk eller ”förborgad” som en bättre tolkning av mystikon. Det handlar alltså i första hand om ett evangelium som innehåller sådant material som endast kan förstås av de invigda, ett esoteriskt evangelium som är mystiskt och därmed obegripligt för de utomstående, även om de skulle komma över det.

[30] ”Inte heller skall man, när de framlägger sina lögnaktiga påståenden, medge att det är Markus’ mystiska evangelium, utan man skall förneka det rent av under ed.” Det har argumenterats för att denna mening inte skulle ha kunnat skrivas av Klemens och att det därför är en förfalskning, eftersom han annorstädes trycker så hårt på att man inte ska fara med osanning. Att förneka under ed, är verkligen att ljuga, ifall man förnekar något som är sant. Men denna föreställning grundar sig ytterst på hur Morton Smith valt att översätta textstället. Han översätter till: ”nor, when they put forward their falsifications, should one concede that the secret Gospel is by Mark, but should even deny it on oath.” Nyckelpassagen är “that the secret Gospel is by Mark”. Därigenom ges intrycket dels att evangeliet är hemligt, dels att man ska förneka att detta evangelium är skrivet av Markus. Men det vore ologiskt att förneka författarskapet och därför tolkar Smith (och andra) det så att själva evangeliets existens ska förnekas. Detta ligger också i linje med Smiths föreställning om evangeliet som hemligt, men han medger att det går att översätta också till ”Mark’s secret gospel” (Morton Smith, Clement of Alexandria and a Secret Gospel of Mark, s. 53–54). Grekiskan är här inte entydig, men den mer rättframma översättningen är inte ”det hemliga evangeliet är [skrivet] av Markus” utan ”det är Markus’ mystiska evangelium” (τοῦ Μάρκου εἶναι τὸ μυστικὸν εὐαγγέλιον). Jag följer här Scott Browns översättning och hans resonemang i Mark’s Other Gospel, s. xx, 30–31, 139–140. Därmed säger inte Klemens åt Theodoros att förneka evangeliets existens. Detta vore rätt utsiktslöst, då uppenbarligen karpokratianerna har tillgång till sitt evangelium. I min översättning uppmanar Klemens Theodoros att under ed i stället förneka att karpokratianernas version av Markus’ mystiska evangelium är densamma som Markus’ äkta mystiska evangelium. Detta är heller ingen lögn, eftersom Klemens tydligt framhåller att deras version är förfalskad och därmed inte kan ses som Markus’ evangelium. Att förneka ett lögnaktigt påstående kan knappast betraktas som en lögn.

[31] Uttrycket ”οὐ γὰρ … λεκτέον” förekommer hos Filon (grekiska: Φίλων) från Alexandria i Quaestiones in Genesim 4:64. Klemens, som var väl förtrogen med grekisk filosofi, var liksom Filon från Alexandria. I framför allt Stromata bygger Klemens mycket på Filon och att han här parafraserar Filon är därför fullt logiskt.

[32] Ordspråksboken 26:5.

[33] Ordet ”hon” åsyftar Guds Visdom (ἡ σοφία τοῦ θεοῦ) på föregående rad, där Visdom är en översättning av det grekiska ordet Sofia (σοφία), vilket, förutom att vara femininum, också är namnet på den gnostiska modergudinnan. Samma uttryck, ἡ σοφία τοῦ θεοῦ, förekommer också i Lukas 11:49.

[34] Matteus 25:29 (parallell Lukas 19:26).

[35] Predikaren 2:14.

[36] Första Thessalonikerbrevet 5:5.

[37] ”… där Herrens Ande är, där är frihet”; Andra Korinthierbrevet 3:17.

[38] Titusbrevet 1:15.

[39] Uttrycket ”κατὰ λέξιν” betyder ”ord för ord” eller ”ordagrant”. Med fram till ”efter tre dagar skall han uppstå” åsyftar Klemens följande stycke i Markusevangeliet:

”De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick före dem. De som följde honom var förskräckta och fyllda av fruktan. Då tog Jesus än en gång till sig de tolv och talade om för dem vad som skulle hända honom: ’Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda, som skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna. Dessa skall håna honom, spotta på honom och gissla och döda honom. Men efter tre dagar skall han uppstå’.”(Markus 10:32–34, Folkbibeln).

Direkt efter detta ska den text Klemens citerar infogas.

[40] Enligt Johannesevangeliets elfte kapitel uppväcker Jesus Lasaros från de döda i Bethania. I Johannes 11:18 sägs detta Bethania ligga endast ca 3 km från Jerusalem. Uppväckelsescenen i Hemliga Markusevangeliet, som i mycket liknar den om Lasaros, äger också den rum i Bethania; dock inte i samma Bethania. Enligt den kronologi som uppkommer om det citerade stycket infogas i Markusevangeliet, kommer Jesus till Bethania i Pereen öster om Jordan och väcker upp ynglingen, innan han korsar floden strax norr om Döda havet på väg mot Jerusalem. Intressant nog omnämns i Johannes 1:28 också ett andra Bethania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte. vilket alltså stämmer rätt väl med Hemliga Markusevangeliets Bethania.

[41] Ordagrant står faktiskt: ”Och där fanns en kvinna, vilkens hennes broder hade dött.” Detta upprepande av ett pronomen (hennes) i en relativsats är ett bruk som är främmande för grekiskan (och svenskan) men däremot det normala i semitiska språk såsom akkadiskan, hebreiskan, arameiskan och arabiskan och även i den icke-semitiska koptiskan, det egyptiska språk som skrevs och talades av folket i exempelvis Alexandria. Se också fotnot 55 nedan.

[42] Grekiskans proskuneô (προσκυνέω, i brevet i formen προσεκύνησε) betyder 1) att kyssa någons hand i vördnad, 2) att knäfalla och likt orientalerna i vördnad sätta pannan mot marken, 3) att knäböja eller kasta sig framstupa antingen i en vördnadsfull gest för att visa respekt eller i en ödmjuk bön inför någon. Det sistnämnda (3) är det bruk som oftast förekommer i NT.

[43] Verbet epitimaô (ἐπιτιμάω) betyder anklaga, beskylla, klandra, tillrättavisa.

[44] Ordet fônê (φωνή) betyder ljud, men används vanligen om människor, mål, tal, stämma, röst, i synnerhet hög och tydlig stämma, rop, härskri, härrop; även tungomål, språk. För ”buller, muller” och dylikt, använder grekiskan andra ord: thorubos (i synnerhet buller av en folkmassa), psofos (ljud, ton, klang, buller, dån, oartikulerat tal, applåder o.d.).

”φωνὴ μεγάλη ... The phrase is used in Jn. only once, in 11.43: φωνῇ μεγάλῃ ἐκραύγασεν <ὁ Ἰησοῦς>, Λάζαρε δεῦρο ἔξω. Since the phrase was not a common element in John’s vocabulary but was in Mark’s, John is more likely to have derived it from a Markan story of the raising of Lazarus than Mark from a Johannine one.

(Morton Smith, Clement of Alexandria, s. 107)

[45] Substantivet thûra (θύρα, uttalas thoo'-rah) betyder i första hand, bokstavligt eller bildligt, dörr (jfr engelskans door, tyskans Tür, svenskans dörr). I andra hand betyder thûra port eller grind (jfr tyskans Tor). Ordet kan i överförd betydelse också användas om ingång eller portal. Morton Smith översätter till ”from the door of the tomb” och Andrew Bernhard till “the entrance to the tomb”.

[46] ”Fatta kärlek till” eller ”älska”. Den grekiska grundordet är agapê (ἀγάπη) som betyder älska och i första hand avser platonisk kärlek, människokärlek, medmänsklighet, att hålla någon kär. För mer sinnlig kärlek används företrädesvis erôs (ἔρως). I brevet brukas verbet agapatô (ἀγαπάω), då i böjningen êgapêsen (ἠγάπησεν), och detta avser en handling, att älska någon eller att fatta kärlek till någon. Noterbart är att samma verb i exakt samma form och med samma innebörd också förekommer i Markusevangeliet endast några verser före instoppet från Hemliga Markus, då i berättelsen om den (unge) rike mannen. Där sägs att en rik man (som i parallellstället i Matteus 19:20 sägs vara ung) sprang fram till Jesus, föll på knä för honom och frågade vad han skall göra för att ärva evigt liv. ”Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade:” (Markus 10:21, Folkbibeln); ”ὁ δὲ Ἰησοῦς ἐμβλέψας αὐτῷ ἠγάπησεν αὐτὸν καὶ εἶπεν αὐτῷ”. Skillnaden är dock att det här är Jesus som fattar kärlek till ynglingen, medan det i första citatet ur Hemliga Markus är ynglingen som fattar kärlek till Jesus. I det andra citatet talas däremot om ”den yngling som Jesus älskade” och det avser rimligtvis samma yngling som han tidigare uppväckt från de döda. Noterbart är att Matteus i 19:20 uppenbarligen bygger på Markus 10:20. Då Matteus i motsats till Markus här har ”ynglingen” (νεανίσκος) kan man misstänka att den förlaga av Markus som Matteus hade tillgång också hade ”ynglingen”.

[47] Här förutsätts att det faktum att den unge mannen äger ett hus gör honom rik. Också Lasaros, vars uppväckelsescen i Johannesevangeliet 11 mycket liknar denna scen, ägde ett hus.

[48] Morton Smith översatte detta till att ”Jesus sade åt (eller: befallde) honom vad han skulle göra” (Jesus told him what to do). Grekiskans epitasso (ἐπιτάσσω, i brevet i formen ἐπέταξεν) betyder i första hand anklaga, beskylla, befalla, kräva, beordra och innefattar egentligen ingen form av frivillighet.

[49] Det grekiska ord som jag översatt med ”linnetyg” är sindona (σινδόνα). Grundformen är sindôn (σινδών) och det betyder linne, fint linne, linneduk, linnetyg, ofta dyrbart; och dessutom ett lätt och löst klädesplagg som bars som enda plagg på kroppen. Sindona förekommer också i Markus 14:51–52 som beteckning på det plagg som den yngling som följde Jesus hade på sin bara kropp, och vilket slets av honom så att han flydde naken därifrån, och i Markus 15:46 som beteckning på det linnetyg som användes till att svepa Jesus efter hans död.

[50] Ofta översätts denna passage så att ynglingen bar ett linnetyg över sin nakna kropp. Men ”naken” och ”bar” är i detta sammanhang att betrakta som synonymer. Gumnos betyder ”naken, bar, oklädd”, tre synonymer. Textens uttryck är epi gumnou (ἐπὶ γυμνοῦ), som väl motsvarar vårt uttryck ”på bara kroppen”.

[51] ”Guds rikes mysterium”, på grekiska: ”τὸ μυστήριον τῆς βασιλείας τοῦ θεοῦ”. Samma uttryck förekommer också i Markus 4:11, där Jesus sägs ha lärt alla lärjungarna Guds rikes mysterium: ”τὸ μυστήριον τῆς βασιλείας τοῦ θεοῦ”. ”Han sade: ’Ni har fått veta Guds rikes mysterium, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser’.” (Markus 4:11) Detta går också att översätta till ”Guds rikes hemlighet”. I parallellställena hos Matteus och Lukas används pluralformen mystêria: τὰ μυστήρια τῆς βασιλείας τῶν οὐρανῶν ”himmelrikets mysterier” (Matteus 13:11); τὰ μυστήρια τῆς βασιλείας τοῦ θεοῦ ”Guds rikes mysterier” (Lukas 8:10).

[52] ”Efter dessa ord följer och Jakob och Johannes går fram till honom och hela stycket”:

”Då gick Jakob och Johannes, Sebedeus söner, fram till Jesus och sade: ’Mästare, vi vill att du ger oss vad vi ber dig om.’ Han sade till dem: ’Vad vill ni att jag skall göra för er?’ De svarade: ’Låt den ene av oss få sitta på din högra sida i din härlighet och den andre på din vänstra.’ Jesus sade till dem: ’Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med?’ De svarade: ’Det kan vi.’ Jesus sade till dem: ’Den kalk som jag dricker skall ni dricka, och med det dop som jag blir döpt med skall ni döpas. Men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra sida är det inte min sak att ge bort, de platserna skall tillfalla dem som de är beredda för.’ När de tio andra hörde detta, blev de uppretade på Jakob och Johannes. Då kallade Jesus dem till sig och sade: ’Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav. Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många’.” (Markus 10:35–42, Folkbibeln).

[53] Detta översätts oftast till ”naken man med naken man”. Det grekiska uttrycket är gumnos gumnô (γυμνὸς γυμνῷ), som betyder ”naken med naken”. Det första ordet, gumnos, är maskulinum singular, det andra, gumnô, kan vara antingen maskulinum eller neutrum, men neutrum är osannolikt. Det rör sig alltså om två (grammatiskt) manliga väsenden. I denna konstruktion är kvinnliga väsenden helt uteslutna.

[54] Klemens skriver att ”han” kommer till Jeriko, medan det i våra bevarade handskrifter av Markusevangeliet heter att ”de” dvs. Jesus och lärjungarna, kommer till Jeriko: ”De kom till Jeriko. Och när Jesus lämnade staden tillsammans med sina lärjungar och en stor folkskara, satt en blind tiggare vid vägen, Bartimeus, Timeus son.” (Markus 10:46, Folkbibeln)

[55] Även här används det grekiska ordet agapê (denna gång i formen ἠγάπα). Egentligen står det: ”vilken älskade honom Jesus”. En sats som ”hon êgapa auton ho Iêsous” (ὃν ἠγάπα αὐτὸν ὁ Ἰησοῦς) är som tidigare påpekats helt främmande för regelrätt grekisk syntax. Det betyder ordagrant ”vilken älskade honom Jesus” – det inskjutna ”honom” är ogrammatikalisk grekiska och förekommer inte i normala grekiska texter. Däremot är en exakt motsvarande konstruktion obligatorisk i t.ex. arabiskan och skulle där bli: alladhî ahâba-hu Isâ – vilken älskade-honom Jesus. Den grekiska meningen röjer alltså en skribent, som sannolikt har ett semitiskt språk till modersmål eller talar en grekiska som är starkt påverkad av ett semitiskt språk, eller möjligen av den icke-semitiska koptiskan. Intressant nog är just upprepanden av pronomen i relativsatser ett utmärkande drag för Markusevangeliet. Denna omständighet stöder alltså att den som skrivit Hemliga Markusevangeliet är densamma som skrev Bibelns Markusevangelium. Se också fotnot 41 ovan. Noterbart är att det i detta stycke (tillägg till Markus 10:46) talas om den yngling som Jesus älskade” och att detta sannolikt avser den yngling han tidigare i berättelsen (det längre tillägget mellan Markus 10:34 och 35) uppväckt från de döda. Men där sägs i stället att det är ynglingen som älskar Jesus. Vidare omtalas också en yngling som Jesus älskar i Markus 10:21 (se fotnot 46 ovan).

[56] Hans moder” – ynglingens eller Jesu moder? Syftningen av ordet ”hans” är inte självklar. Det kan åsyfta såväl ynglingen som Jesus och alltså avse modern till vemhelst av dem båda. Om man gör enbart språkliga överväganden, synes genitiven ”autou” (hans), syfta på ”neaniskou” (ynglingen). Jesus förekommer ju i den inskjutna relativsatsen – hon êgapa auton ho Iêsous (ὃν ἠγάπα αὐτὸν ὁ Ἰησοῦς), och det vanliga är att huvudsatsens element hänger närmare ihop. Men otvetydigt är det inte och av innehållsmässiga skäl finns anledning misstänka att det egentligen är Jesu moder Maria som åsyftas, detta eftersom det då skulle kunna röra sig om samma tre kvinnor som de tre som förekommer vid Jesu korsfästelse och som går till Jesu grav. I Markus 15:40 och 16:1 uppges de vara Maria från Magdala, Maria som var mor till Jakob (och Joses), och Salome. Eftersom Jakob och Joses enligt Markus 6:3 uppges vara bröder till Jesus, borde deras mor också vara Jesu mor. Om ynglingen är att likställa med Lasaros, så hade han två systrar, där den ena systern hette Maria (Johannes 11). Tillsammans med Jesu moder Maria och Salome, bär de tre kvinnorna i Hemliga Markusevangeliet samma namn som de tre vid korset och graven i Markusevangeliet – Maria, Maria och Salome. Detta förutsätter emellertid att Maria från Magdala är densamma som Lasaros syster Maria.

[57] Brevet slutar just när den sanna förklaringen ska ges. Denna omständighet har åberopats till stöd för att brevet är en förfalskning och att förfalskaren velat retas genom att sluta när det är som mest spännande. Men med hänvisning till fotnot 29, och det som där sägs om att evangeliet är mystiskt i betydelsen att uttolkningen av det är förborgad för alla utomstående, vore det inte speciellt underligt om den förklaring som kan antas ursprungligen ha förekommit, redigerades bort när brevet bevarades. Någon, antingen Klemens själv (det var brukligt att man sparade kopior av sina brev) eller mottagaren/mottagarna av brevet (det kan tänkas ha lästs upp för en inre krets av betrodda), bör ha bestämt att brevet skulle bevaras till eftervärden. I så fall verkar det rimligt att brevet i samband därmed beskars på uttydningen av evangeliets innehåll, eftersom Klemens själv säger att denna uttydning var förbehållen dem ”som var i färd med att fullkomnas”, att evangeliet fanns i ”säkert förvar, läses endast för dem som är i färd med att invigas i de stora mysterierna”, och ett sparat brev mycket väl kan ha lästs av dem som inte ansågs värdiga att ta del av innehållet.

 

 

 

Den transkriberade och korrigerade grekiska texten.

 

The Transcribed and corrected Greek Text

 

I

1.   Ἐκ τῶν ἐπιστολῶν τοῦ ἁγιωτάτου Κλήμεντος τοῦ Στρωματέως Θεοδώρῳ·

2.                   καλῶς ἐποίησας ἐπιστομίσας τὰς ἀῤῥήτους διδασκαλίας τῶν Καρποκρατιανῶν·

3.                   οὗτοι γὰρ οἱ προφητευθέντες ἀστέρες πλανῆται· οἱ ἀπὸ τῆς στενῆς τῶν ἐντολῶν ὁ

4.                   δοῦ εἰς ἀπέρατον ἄβυσσον πλανώμενοι τῶν σαρκικῶν καὶ ἐνσωμάτων ἁμαρτιῶν·

5.                   πεφυσιωμένοι γὰρ εἰς γνῶσιν· ὡς λέγουσι· τῶν βαθέων τοῦ Σατανᾶ· λανθάνουσιν εἰς

6.                   τὸν ζόφον τοῦ σκότους τοῦ ψεύδους ἑαυτοὺς ἀποῤῥίπτοντες· καὶ καυχώμενοι

7.                   ἐλευθέρους εἶναι· δοῦλοι γεγόνασιν ἀνδραποδώδων ἐπιθυμιῶν· τούτοις οὖν ἀν-

8.                   τιστατέον πάντῃ τε καὶ πάντως· εἰ γὰρ καί τι ἀληθὲς λέγοιεν· οὐδ’ οὕτω συμ-

9.                   φωνοίη ἂν αὐτοῖς ὁ τῆς ἀληθείας ἐραστής· οὐδὲ γὰρ πάντα τἀληθῆ ἀλήθεια· οὐδὲ

10.                 τὴν κατὰ τὰς ἀνθρωπίνας δόξας φαινομένην ἀλήθειαν προκριτέον τῆς ἀλη-

11.                 θοῦς ἀληθείας τῆς κατὰ τὴν πίστιν· τῶν τοίνυν θρυλουμένων περὶ τοῦ θεοπνεύστου κα-

12.                 τὰ Μάρκον εὐαγγέλιου· τὰ μὲν ψεύδεται παντελῶς· τὰ δὲ· εἰ καὶ ἀληθῆ τινα

13.                 περιέχει· οὐδ’ οὕτως ἀληθῶς παραδίδοται· συγκεκραμένα γὰρ τἀληθῆ

14.                 τοῖς πλάσμασι παραχαράσσεται ὥστε· τοῦτο δὴ τὸ λεγόμενον· καὶ τὸ ἅ-

15.                 λας μωρανθῆναι· ὁ γοῦν Μάρκος· κατὰ τὴν τοῦ Πέτρου ἐν Ῥώμῃ διατριβὴν·

16.                 ἀνέγραψε τὰς πράξεις τοῦ κυρίου· οὐ μέντοι πάσας ἐξαγγέλλων· οὐδὲ μὴν τὰς

17.                 μυστικὰς ὑποσημαίνων· ἀλλ’ ἐκλεγόμενος ἃς χρησιμωτάτας ἐνόμισε πρὸς αὔ-

18.                 ξησιν τῆς τῶν κατηχουμένων πίστεως· τοῦ δὲ Πέτρου μαρτυρήσαντος· παρῆλθεν

19.                 εἰς Ἀλεξάνδρειαν ὁ Μάρκος· κομίζων καὶ ταταυτοῦ καὶ τὰ τοῦ Πέτρου ὑπο-

20.                 μνήματα· ἐξ ὧν μεταφέρων εἰς τὸ πρῶτον αὐτοῦ βιβλίον τὰ τοῖς προκόπ-

21.                 τουσι περὶ τὴν γνῶσιν κατάλληλα· συνέταξε πνευματικώτερον εὐ-

22.                 αγγέλιον εἰς τὴν τῶν τελειουμένων χρῆσιν· οὐδέπω ὅμως αὐτὰ τὰ ἀπόῤῥη-

23.                 τα ἐξωρχήσατο· οὐδὲ κατέγραψε τὴν ἱεροφαντικὴν διδασκαλίαν τοῦ

24.                 κυρίου· ἀλλὰ ταῖς προγεγραμμέναις πράξεσιν ἐπιθεὶς καὶ ἄλλας· ἔτι προσε-

25.                 πήγαγε λόγιά τινα ὧν ἠπίστατο τὴν ἐξήγησιν μυσταγωγήσειν τοὺς ἀκροα-

26.                 τὰς εἰς τὸ ἄδυτον τῆς ἐπτάκις κεκαλυμμένης ἀληθείας· οὕτως οὖν

27.                 προπαρεσκεύασεν· οὐ φθονερῶς οὐδ’ ἀπροφυλάκτως· ὡς ἐγὼ οἶμαι· και

28.                 ἀποθνῄσκων κατέλιπε τὸ αὐτοῦ σύγγραμμα τῇ ἐκκλησίᾳ τῇ ἐν

II

1.                   Ἀλεξανδρείᾳ· ὅπου εἰσέτι νῦν ἀσφαλῶς εὖ μάλα τηρεῖται· ἀναγινωσ-

2.                   κόμενον πρὸς αὐτοὺς μόνους τοὺς μυουμένους τὰ μεγάλα μυστήρια· τῶν δὲ μι-

3.                   αρῶν δαιμόνων ὄλεθρον τῷ τῶν ἀνθρώπων γένει πάντοτε μηχανώντων· ὁ Καρ-

4.                   ποκράτης· ὑπ’ αὐτῶν διδαχθεὶς· καὶ ἀπατηλοῖς τέχναις χρησάμενος·

5.                   οὕτω πρεσβύτερόν τινα τῆς ἐν Ἀλεξανδρείᾳ ἐκκλησίας κατεδούλωσεν

6.                   ὥστε παρ’ αὐτοῦ ἐκόμισεν ἀπόγραφον τοῦ μυστικοῦ εὐαγγελίου· ὁ καὶ

7.                   ἐξηγήσατο κατὰ τὴν βλασφημὸν καὶ σαρκικὴν αὐτοῦ δόξαν· ἔτι

8.                   δὲ καὶ ἐμίανε· ταῖς ἀχράντοις καὶ ἁγίαις λέξεσιν ἀναμιγνὺς ἀναιδέ-

9.                   στατα ψεύσματα· τοῦ δὲ κράματος τούτου ἐξαντλῆται τὸ τῶν Καρποκρατι-

10.                 ανῶν δόγμα· τούτοις οὖν· καθὼς καὶ προείρηκα· οὐδέποτε εἰκτέον· οὐ-

11.                 δὲ προτείνουσιν αὐτοῖς τὰ κατεψευσμένα συγχωρητέον τοῦ Μάρκου εἶ-

12.                 ναι τὸ μυστικὸν εὐαγγέλιον· ἀλλὰ καὶ μεθ’ ὅρκου ἀρνητέον· οὐ γὰρ ἅπασι πάν-

13.                 τα ἀληθῆ λεκτέον· διὰ τοῦτο ἡ σοφία τοῦ θεοῦ διὰ Σολομῶντος παραγ-

14.                 γέλλει· ἀποκρίνου τῷ μωρῷ ἐκ τῆς μωρίας αὐτοῦ· πρὸς τοὺς τυφλοὺς τὸν

15.                 νοῦν τὸ φῶς τῆς ἀληθείας δεῖν ἐπικρύπτεσθαι διδάσκουσα· αὐτίκα φη-

16.                 σί· τοῦ δὲ μὴ ἔχοντος ἀρθήσεται· καὶ ὁ μωρὸς ἐν σκότει πορευέσθω· ἡμεῖς

17.                 δὲ υἱοὶ φωτός ἐσμεν· πεφωτισμένοι τῇ ἐξ ὕψους ἀνατολῇ τοῦ πνεύματος

18.                 τοῦ κυρίου· οὗ δὲ τὸ πνεῦμα τοῦ κυρίου· φησίν· ἐκεῖ ἐλευθερία· πάντα γὰρ κα-

19.                 θαρὰ τοῖς καθαροῖς· σοὶ τοίνυν οὐκ ὀκνήσω τὰ ἠρωτημένα ἀποκρί-

20.                 νασθαι· δι’ αὐτῶν τοῦ εὐαγγελίου λέξεων τὰ κατεψευσμένα ἐλέγχων· ἀ-

21.                 μέλει μετὰ τὸ· ἦσαν δὲ ἐν τῇ ὁδῷ ἀναβαίνοντες εἰς Ἰεροσόλυμα· καὶ τὰ

22.                 ἐξῆς ἕως· μετὰ τρεῖς ἡμέρας ἀναστήσεται· ὧδε ἐπιφέρει κατὰ λέξιν·

23.                 καὶ ἔρχονται εἰς βηθανίαν καὶ ἦν ἐκεῖ μία γυνὴ ἧς ὁ ἀδελφὸς αὐτῆς ἀπέ-

24.                 θανεν· καὶ ἐλθοῦσα προσεκύνησε τὸν Ἰησοῦν καὶ λέγει αὐτῷ· υἱὲ Δα-

25.                 βὶδ ἐλέησόν με· οἱ δὲ μαθηταὶ ἐπετίμησαν αὐτῇ· καὶ ὀργισθεὶς ὁ

26.                 Ἰησοῦς ἀπῆλθεν μετ’ αὐτῆς εἰς τὸν κῆπον ὅπου ἦν τὸ μνημεῖον· καὶ

III

1.                   εὐθὺς ἠκούσθη ἐκ τοῦ μνημείου φωνὴ μεγάλη· καὶ προσελθὼν ὁ Ἰησοῦς ἀπ-

2.                   ἐκύλισε τὸν λίθον ἀπὸ τῆς θύρας τοῦ μνημείου· καὶ εἰσελθὼν εὐθὺς ὅπου

3.                   ἦν ὁ νεανίσκος ἐξέτεινεν τὴν χεῖρα καὶ ἤγειρεν αὐτὸν· κρατήσας

4.                   τῆς χειρός· ὁ δὲ νεανίσκος ἐμβλέψας αὐτῷ ἠγάπησεν αὐτὸν καὶ

5.                   ἤρξατο παρακαλεῖν αὐτὸν ἵνα μετ’ αὐτοῦ ᾖ· καὶ ἐξελθόντες ἐκ

6.                   τοῦ μνημείου ἦλθον εἰς τὴν οἰκίαν τοῦ νεανίσκου· ἦν γὰρ πλούσιος· καὶ μεθ’

7.                   ἡμέρας ἓξ ἐπέταξεν αὐτῷ ὁ Ἰησοῦς· καὶ ὀψίας γενομένης ἔρχεται ὁ

8.                   νεανίσκος πρὸς αὐτὸν· περιβεβλημένος σινδόνα ἐπὶ γυμνοῦ· καὶ

9.                   ἔμεινε σὺν αὐτῷ τὴν νύκτα ἐκείνην· ἐδίδασκε γὰρ αὐτὸν ὁ

10.                 Ἰησοῦς τὸ μυστήριον τῆς βασιλείας τοῦ θεοῦ· ἐκεῖθεν δὲ ἀναστὰς

11.                 ἐπέστρεψεν εἰς τὸ πέραν τοῦ Ἰορδάνου· ἐπὶ μὲν τούτοις ἕπεται τὸ· καὶ

12.                 προσπορεύονται αὐτῷ Ἰάκωβος καὶ Ἰωάννης· καὶ πᾶσα ἡ περι-

13.                 κοπή· τὸ δὲ γυμνὸς γυμνῷ καὶ τἆλλα περὶ ὧν ἔγραψας οὐκ εὐ-

14.                 ρίσκεται· μετὰ δὲ τό· καί ἔρχεται εἰς Ἰεριχὼ ἐπάγει μόνον· καὶ ἦ-

15.                 σαν ἐκεῖ ἡ ἀδελφὴ τοῦ νεανίσκου ὃν ἠγάπα αὐτὸν ὁ Ἰησοῦς· καὶ

16.                 ἡ μήτηρ αὐτοῦ καὶ Σαλώμη· καὶ οὐκ ἀπεδέξατο αὐτὰς ὁ Ἰησοῦς·

17.                 τὰ δὲ ἄλλα τὰ πολλὰ ἃ ἔγραψας ψεύσματα καὶ φαίνεται καὶ ἔστιν· ἡ

18.                 μὲν οὖν ἀληθὴς καὶ κατὰ τὴν ἀληθῆ φιλοσοφίαν ἐξήγησις

 

 

Åter till startsidan

web analytics